Tack vare  genomförandet av ett projekt med titeln "Topografiska problem kring premonstratenserklostret i Östra Tommarp", vilket startade år 1992,   har partier av de klostermurar som undersöktes år 1955 markerats ovan mark, klosterkyrkans nordportal har återigen sett dagens ljus och en informationsskylt har placerats intill klosterplatsen. Klosterplatsen har således förvandlats från en intetsägande gräsmatta till en plats där man som historie- och hembygdsintresserad kan känna historiens vingslag. Platsen har återfått en del av den betydelse som den hade under drygt 500 år, innan reformationen lade klostret i ruiner. Klosterplatsen har numera fått en närmast meditativ prägel och blivit en attraktion både för folk från bygden och för de turister på Österlen som söker sig utanför de ordinära turistvägarna.  Arkeologiska undersökningar som har genomförts såväl inom klosterplatsen som utanför har visat att det centrala klosterområdet inte var begränsat inom det område som undersöktes 1955. En stor del av klostret är beläget utanför det med staket inhägnade området.

Vid ett av sina besök i Tommarp vid mitten av 1800-talet noterade konstprofessor C. G. Brunius att det ännu fanns synliga lämningar av klosterbyggnaderna. T.ex. nämner han att ”huvudbyggnaden” hade haft spetsiga takvalv, och att den sträckt sig utmed gatan i en längd av nästan 45 meter (150 fot). Brunius konstaterade även att det fanns murar efter ett stort boningshus av huggen kalksten. Vilka byggnader Brunius avsåg är oklart, men det är möjligt att han med huvudbyggnaden avsåg själva klosterkyrkan. Brunius iakttagelse, kompletterad med utgrävningen av klostret 1955, låter oss förstå att klosterkyrkan varit närmast 45 meter lång och 20 meter bred. De återstående delarna av klosterkyrkans nordportal, vilken idag finns att beskåda på klosterplatsen i Tommarp, samt bevarade arkitekturdetaljer och skulpturfragment i anglo-normandisk stil visar att kyrkan varit ett av de förnämsta byggnadsverken i kanske hela Skåne.

      Delar av klostret, såsom klosterkyrkans långskepp, klostergården samt partier av den västra och södra klosterlängan, ligger idag under mark på ”Klosterplatsen” i Tommarp. Klosterkyrkans tvärskepp med sidoaltare och koret samt stora delar av klostrets östra länga, ligger idag inne i trädgården till grannfastigheten. Dessutom kan även en del av klosterkyrkogården vara belägen där.

      Förutom klosterkyrkans nordportal finns det idag ingenting synligt av klostret i Tommarp. Men under marken döljer sig fantastiska lämningar av klostret, vilka genom seklernas gång blottats i samband med arkeologiska undersökningar. Våra kunskaper om de enskilda klosterbyggnaderna bygger således framför allt på arkeologisk dokumentation.

Under loppet av två dagar utfördes på våren 1911 grävningar på klosterplatsen av Torsten Mårtensson från Lund. Väster om huset på fastigheten Tommarp nr. 20 påträffades murar, vilka Mårtensson tolkade som resterna efter en rektangulär byggnad med dimensionerna 17,5 x 13,2 meter. Väster om denna byggnad syntes en del av en mur, som gick snett emot denna. Även i norr, nära vägen, fanns murrester. Vad det var för klosterbyggnad Mårtensson dokumenterade är oklart, men med tanke på dess läge är det möjligt att det egentligen rörde sig om muren runt den inre klostergården.

Inför 800-jubileet av klostergrundandet genomfördes år 1955 en arkeologisk undersökning på klosterplatsen. Vid undersökningen påträffades bl.a. delar av klosterkyrkan och dess praktfulla nordportal. Söder om klosterkyrkan framkom även svårbestämbara byggnader orienterade kring ett kvadratiskt mittparti. Endast partier av klostrets murar frilades.

      Förutom själva klosterkyrkan så framkom partier både av den västra och av den södra klosterlängan. I den västra längan har förmodligen lekbröderna huserat, medan kök och matsal legat i den södra klosterbyggnaden. Samtliga byggnader har legat runt klostergården, sannolikt omgärdad av en vackert utsmyckad klostergång. Dessutom berördes små partier av kapitelsalen och brödernas egen länga i öster.

I samband med anläggandet av ett nytt VA-system i Tommarp berörde två av schakten klostrets östra omgivningsmur samt delar av klosterkyrkogården. Dessutom fanns det gravar öster om omgivningsmuren, alltså utanför klosterområdet. Några av dessa har ¹⁴C-daterats till 1000-1100-tal, vilket gör det möjligt att det funnits en äldre kyrkogård före klostrets etablering. De flesta gravarna fanns dock inne på klosterområdet, och merparten av dessa är sannolikt samtida med klostret. Många av kistorna utgjordes av kantställda kalkstenshällar med överliggande lock av samma material, vilket antyder att denna del av klosterkyrkogården, strax öster om klosterkyrkan, varit ämnad för prominenta personer.

Under närmare 40 år, i princip sedan utgrävningen inför 800-års-jubileet avslutades, försökte hembygdskretsen i Tommarp få till stånd en ny arkeologisk undersökning av klostret. Dessa till synes hopplösa försök bar frukt först i början av 1990-talet då ett arkeologiskt projekt benämnt ”topografiska problem vid klosterplatsen i Östra Tommarp” initierades. I samråd med hembygdskretsen utformades ett mindre forskningsprogram, där framför allt två saker skulle genomföras. Först och främst skulle en utredning och provundersökning genomföras, vilken var inriktad på att försöka fastställa omfattningen klosterkomplexet. Därefter skulle de partier av klosteranläggningen som hade framkommit vid undersökningen 1955 lokaliseras och markeras med stenpartier på marken.

I syfte att belägga olika aktiviteter inom klosterområdet gjordes en ytfyndsinventering på en 2500 m² stor yta söder och väster om den inhägnade Klosterplatsen. Inventeringen visade att stengods och äldre rödgods, dvs. keramiktyper som i regel är yngre än 1100-talet, hade en relativt jämn spridning över ytan. Däremot var fynden av östersjökeramik från 1000- och 1100-talen, och slagg koncentrerade till ett område mellan 60 till 90 meter söder om Klosterplatsen. Förekomsten av slagg visar att någon form av metallhantverk eller järnframställning skett på platsen. Om denna verksamhet daterar sig från tiden före grundandet av klostret är svårt att avgöra. Närvaron av östersjökeramik är i sin tur en indikation på tidigmedeltida bebyggelse inom klosterområdet.

      De arkeologiska undersökningarna inleddes våren 1992 med målsättningen att bestämma omfattningen av hela klosterkomplexet, och att utreda om klosterbyggnaderna sträckte sig utanför det område som undersöktes 1955, dvs. det område som idag utgör Klosterplatsen. De arkeologiska undersökningarna inleddes med att fyra provgropar grävdes på olika platser inom det förmodade klosterområdet. Redan undersökningen 1955 lät ana att klostret inte var begränsat till den inhägnade Klosterplatsen. För att få detta bekräftat grävdes den första provgropen omedelbart söder om det tidigare undersökta området. I provgropen framkom en mur av vackert kvaderhuggna kalkstenar, avbruten av en 0,7 meter stor igenmurad öppning. Av muren fanns tre skift med kvaderhuggen sten bevarad till en höjd av 0,7 meter. Muren har utgjort en tvärmur i den södra klosterlängan, där den igenmurade öppningen var en källarnedgång. Detta bekräftades även i samband med den arkeologiska undersökningen på klosterområdet 2005. 
     I den fjärde provgropen, vilken placerades ca 70 meter söder Klosterplatsen, framkom kulturlager som kunde belägga tidigmedeltida verksamhet på området. I botten av schaktet dokumenterades en 0,60 meter djup grop vars fyllning innehöll östersjökeramik. Gropen kan möjligtvis vara lämningarna efter ett grophus. Mycket pekar på att en tidigmedeltida bebyggelse funnits på området ned mot ån innan klostret etablerades vid mitten av 1100-talet.

      En mindre provgrop placerades intill klosterkyrkans södra grundmur, på platsen för den förmodade korsgången runt klostergården. I gropen fanns både raseringslager från nedbrytningen av klostret och ett lager vars tillkomst sannolikt kan sättas i samband med en omfattande ombyggnation av klostret, möjligtvis efter branden ca 1300. Under detta fanns resterna av ett stenlagt golv i form av kalkstenshällar, vilka sannolikt varit placerade i korsgången. Nederst i gropen fanns två gravar som kunde dateras till tiden innanklostrets färdigställande omkring år 1200. Sannolikt har begravningarna skett efter klostrets grundande, men kanske kan gravarna härröra från en tidigmedeltida kyrkogård med anknytning till en kungsgårdskyrka. Det som talar mot detta är att de båda äldsta gravarna låg parallellt med kyrkans långskepp, och de verkar inte ha blivit störda i samband med grundläggningen av kyrkan. Då hela den undersökta ytan var perforerad av gravar kunde inget äldre kulturlager dokumenteras, vilket innebär att teorin angående den tidigmedeltida kungsgården inte kunde bekräftas.

     I syfte att göra platsen mer åskådlig för besökare började hembygdskretsen i Östra Tommarp sedan att arbeta aktivt för att få tillstånd en förnyad utgrävning av delar av klosterkyrkans nordportal. Våren 1999 bar hembygdskretsens ”lobbyverksamhet” frukt och föreningen fick tillstånd att blottlägga delar av klosterkyrkans nordportal. På sommaren samma år togs återigen delar av nordportalen fram med sina vackra kolonner och halvkolonner. Av dessa återstår enbart fundamenten och ett par stenskift. Vid undersökningen grävdes även tröskelstenen mellan kolonnbaserna fram.

Inför undersökningen 2005 formulerades bl.a. följande frågeställningar: Vilken funktion har den södra och den västra klosterlängan haft? Har klostret anlagts på platsen för en tidigmedeltida kungsgård?Finns det gravar som är äldre än klostret och som kan knytas till en äldre kyrka? Finns det några spår av en eventuell köksträdgård intill den södra klosterlängan? I syfte att besvara dessa frågeställningar placerades därför två provschakt omedelbart utanför den inhägnade klosterplatsen. Det största schaktet (schakt 1) grävdes på platsen för den södra klosterlängan, medan det andra schaktet (schakt 2) grävdes på platsen där klosterkyrkan och den västra klosterlängan möttes.

     Det första schaktet berörde den södra klosterlängans östra del. Undersökningen visade bl.a. att byggnadens planlösning inte hade ändrats under medeltidens lopp, men att byggnaden hade genomgått flera renoveringar och reparationer. Det är tydligt att den östra delen av den södra klosterlängan har använts som kök, där en stor del upptogs av köksspisen, medan en del av den västra delen rymde en källare. Byggnaden har varit vackert men enkelt utformad, med skrädhuggna kalkstenar och vitkalkade innerväggar. Fyndmaterialet består till stor del av spår efter mat och matlagning, med stora mängder djur- och fiskben, samt skärvor av förråds- och matlagningskärl. Det finns inte mycket i de arkeologiska resultaten som motsäger det skriftliga materialet och beskrivningen av hur ett premonstratenserkloster skulle se ut enligt idealet.

     I samband med undersökningen framkom även marknivåer, eller kulturlager, som var äldre än etablerandet av klostret. Den äldsta marknivån kunde genom en ¹⁴C-analys av träkol dateras till övergången mellan äldre och yngre bronsålder. Lagret ovan detta innehöll bl.a. östersjökeramik och den yngsta marknivån tolkades tillhöra tiden strax före klostrets uppförande. Då undersökningen enbart berörde mindre partier av de äldre marknivåerna kunde inga manifesta anläggningar säkerställas, och inte heller fyndmaterialet gav några indikationer på en kungsgård. I botten av källaren fanns dock tre stora nedgrävningar/stolphål som skulle kunna utgöra spåren efter en äldre större byggnad, och i köksdelen fanns en äldre större nedgrävning.

     Undersökningen gav inte heller något entydigt svar på om en köksträdgård legat i anslutning till södra längan. En preliminär analys av ett enda makroprov visade dock spår av harmynta, vilken ansågs ha magstärkande och slemlösande verkan. En gles stenläggning i schaktets sydvästra del skulle möjligen kunna utgöra en stenlagd gång eller ett parti i en trädgårdsanläggning.

     Till skillnad mot undersökningen av den södra klosterlängan så undersöktes för lite av den västra klosterlängan för att kunna dra några slutsatser om vilken funktion längan haft. I anslutning till den västra klosterlängan framkom endast byggnations- brand- och raseringslager, och dessvärre inga golvlager eller andra lämningar som kunde berätta om verksamheterna i längan. I den norra delen av den västra längan fanns en tegelkonstruktion som eventuellt kan ha varit lämningarna efter en ugn. Tegelkonstruktionen var sekundärt uppförd, sannolikt en bit in i 1300-talet. Det är dock inte uteslutet att tegelkonstruktionen istället har utgjort ett parti av västlängans sekundärt uppförda norra gavel, vilken i så fall återuppfördes av tegel efter branden ca 1300.

     Även i schakt 2 fanns det lämningar som möjligtvis kan knytas till aktiviteter på platsen före klostrets etablering. I den västra delen av schaktet fanns fyra stora grundstenar som rent stratigrafiskt var äldre än byggnationen av klosterkyrkan. Det är således möjligt att stenarna har utgjort grunden till en byggnad som fanns på platsen före klostrets etablering. Under klosterkyrkans byggnationslager fanns även ett relativt kompakt lerlager, vilket kan ha varit ett golv i en byggnad som fanns på platsen före etableringen av klostret. I lagret fanns ett avsågat kronhjortshorn, vilket tyder på ben- och hornhantverk. Detta är ett hantverk som sannolikt inte har skett inne i klosterkyrkan, utan bör spegla äldre aktiviteter.

     Vid undersökningen av klosterkyrkan och den västra klosterlängan påträffades även några gravar som stratigrafiskt sannolikt var äldre än grundläggningen av klosterkyrkan. Dateringen av gravarna är dock något osäker, men i en av gravarna fanns en skärva östersjökeramik. Dessvärre var graven tom på skelettdelar. I byggnationslagret ovan gravarna fanns dock delar av skelett, som ursprungligen kan ha legat i någon av gravarna. En av gravarna var dessutom skuren av nedgrävningen inför anläggandet av grunden till klosterkyrkan. I en av gravarna fanns ett barnskelett, som har ¹⁴C-daterats till andra hälften av 1300-talet/första hälften av 1400-talet. Graven har grävts omedelbart intill den västra längans grundmur.

     Vintern 2006 utfördes geofysiska mätningar av stora delar av det förmodade klosterområdet, dvs. åkern väster och söder om ”Klosterplatsen”. Efter fyra dagars mätningar kunde många intressanta strukturer skönjas. Intill klosterplatsen gick det t.ex. att avläsa såväl den västra avslutningen på klosterkyrkan som i princip hela lekbrödernas länga. Det mest intressanta var att den södra delen av den östra klosterlängan framträdde oerhört tydligt.

     Inom undersökningens ram skedde också en omfattande kommunikativ och förmedlande verksamhet. Undersökningens resultat användes även i en populärvetenskaplig bok om Österlens medeltida städer; Tommarp och Simrishamn, och i en lic-avhandling med titeln ”Tommarp – Kunglig produktionsplats och klosterstad”. År 2011 slutfördes även den arkeologiska rapporten över undersökningarna år 2005.

För mer information om klostret i Tommarp, se:
Jönsson, Lars & Wallebom, Ulrika 2011: Premonstratenserklostret i Östra Tommarp. Rapport Arkeologisk forskningsundersökning år 2005. University of Lund Institute of Archaeology and Ancient History Report Serie No. 98. Lund.